There is a license error on this site:
LicenseException: License has expired.
The Web site remains functional, but this message will be displayed until the license error has been corrected.

To correct this error:If you do not have a license file, please request one from EPiServer License Center.
www.brynas.se Old School Brynäs 1 - PublicTemplates



Old School Brynäs: Henry Eriksson

Henry ”Bagarn” Eriksson är ensam om att vara i livet från det Brynäslag som 1943/44 gjorde föreningens första säsong i Division 1, eller svenska serien som den även hette.

Den 9 januari, samma år som Brynäs IF fyller etthundra år, fyllde Henry ”Bagarn” Eriksson nittio år.

Old School Brynäs fick en mycket trevlig pratstund med ”Bagarn” inför hans stora dag där han berättar om en tid där hockeyträning innan årets första seriematch var något mycket ovanligt.

Henry, vart kom smeknamnet ”Bagarn” ifrån?
- Pappa och min farbror drev först Erikssons bageri på Söder. Sedan förolyckades pappa efter en tågolycka när han bara var femtio år. Han var ju väldigt aktiv i Gävle Sport, där även jag höll på med alla möjliga sporter, fotboll, terränglöpning, ishockey, bandy, simning… Ja, jag höll nog på med det mesta.
- När jag sedan slutade spela hockey i Brynäs köpte jag ett eget bageri och då gick det inte att hålla på och spela längre så jag la av tvärt.

Hur stor var hockeyn i Gävle då du växte upp (Henry Eriksson är alltså född 1922)?
- Jag började spela i det som hette Gävle SF innan jag flyttade över till IFK Gävle, där jag spelade under två säsonger innan det blev Brynäs. Jag tror att hockeyn började på allvar här i Gävle 1938/39 och det var tre lag förutom IFK som var ganska bra på hockey då. Det var Strömsbro, Huge och även Sandviken.

Vart höll ni till och tränade i början? 
- Oftast tränade man själv. Annars minns jag att vi fick leta ställen där det frös på ganska tidigt. En plan låg vid Näringen och dessutom så var vi vid en djup tjärn som frös till tidigt som låg vid gamla Boströmsvarvet.
- Det fanns inte konstfruset som nere på Stadion i Stockholm utan vi fick finna oss i att åka skridskor där det fanns is till Islandsplanen hade frusit till.

Hur hamnade du i Brynäs?
- Brynäs värvade mig helt enkelt. Jag hade spelat i IFK Gävles ishockeylag två år då och Brynäs var det bästa laget i stan då. Så det var väl egentligen inte så svårt att tacka ja till att spela där när jag fick frågan.

En värvning i början på 1940-talet, hur kunde den se ut?
- En spelare kostade inga pengar då som man gör idag i alla fall ha ha…
- Brynäs spelade, som sagt var, i en högre serie och Lennart Lind som är farfar till han som nu har ATG i Flanör Gävle (tidigare Brynässpelaren Mikael Lind) frågade om jag ville komma dit och spela. Så mycket märkvärdigare än så var det aldrig.

Hur organiserade var träningarna vid den här tiden?
- Vi tränade på is nere i Sätra och vid en tjärn som låg ungefär där vattentornet ligger och även vid ”lergropen” på Södra vilket passade mig bra eftersom jag bodde på just Södra då. Sedan var vi och tränade där bandyn höll till, där Överskottslagret ligger idag.
- Så organiserat vet jag inte om det var direkt. Vi tränade egentligen ingenting före seriestarten som exempelvis stockholmslagen gjorde. Där nere hade man ju dessutom konstfruset och det kom långt senare här i Gävle.

I högsta serien för första gången
Säsongen 1942/43 vinner Brynäs Division 2 Norra före Sandviken och Huge. Via kval tar sig Brynäs för första gången upp i högsta serien i svensk hockey.
- Minnet sviker lite men vi kvalade ett par stockholmslag (Nacka och Årsta) och sedan ytterligare ett lag till (Aros).
- Det var ganska stort att vi från Brynäs gick upp i Division 1. Trots allt så var det inga andra lag från orter utanför Stockholm som spelade i högsta serien. Hammarby, AIK, Göta, Nacka, Karlberg, Reymersholm och Södertälje spelade i Division 1 då, och så vi från Gävle.
- Det var inte tal om att ha konstfruset som man hade på Stadion utan vi fick vänta ganska länge innan man kunde spela och träna här. Vi åkte runt och letade frusna tjärnar kring hela Gävletrakten för att åtminstone få åka lite skridskor.



Enligt ett klassiskt lagfoto från säsongen 1942/43 deltog följande spelare i Brynäs första säsongen i Division 1: Stig Hedin, Gunnar Engblom, Evert ”Knatten” Westerberg, Herbert ”Hebba” Pettersson, Birger Lindblom, Conny Eriksson, Carl-Einar Åbom, Börje Mattsson och Henry ”Bagarn” Eriksson.

Premiären blev inte så som Brynässpelarna hade hoppats, förlust mot Hammarby med 14-1.
- Jag tror vi hade tränat en gång innan vi åkte ner till Stockholm för att spela mot Hammarby. Alla i laget hade knappt samlats samtidigt före säsongen började. Visst var det en väldig skillnad på lagen. Hammarby hade nästan ett helt landslag med ”Plutten” (Åke Andersson), Svenne Bergqvist, ”Stickan” Andersson och så vidare.
- Vi vann inte många matcher den säsongen, men vi var i alla fall med och spelade med dom här storlagen från Stockholm vilket var stort för en klubb från Gävle vid den här tiden.

Vilken match minns du bäst från den här säsongen?
- Det är svårt att säga så här långt efteråt. Jag vill nog i stället säga att det var väldigt kul att åka runt i Stockholm och visa upp att även killarna i Gävle kunde spela hockey.

Var det tåg som gällde till bortamatcherna?
- Ja, det gick inga bussar mellan Stockholm och Gävle vid den här tiden. Det blev tåg och det blev det även om vi skulle åka upp till Mora eller Leksand och spela några matcher.

Vart spelade ni era hemmamatcher säsongen 1943/44?
- På Islandsbanan som låg vid svängbron i Gävle. Där blev det inte någon is i första taget ha ha… Vi hade en sån där tunna som vi spolade isen med och vi fick spara oss till det blev riktigt kallt innan vi kunde vara där.
- Hockeyn var ganska populär i Gävle då och jag vill minnas att det var ganska mycket folk på våra hemmamatcher.

En vinst på hela säsongen
Brynäs vinner bara en match under sitt första år i Division 1. Det är mot Reymershom på Islandsbanan där segersiffrorna skrevs till hela 11-2 efter fem mål av Herbert Pettersson, två mål av Stig Hedin och Gunnar Engblom samt ett var av Evert Westerberg och Börje Matsson.

En seger och en oavgjord match, som blev facit av säsongen, räckte givetvis inte till att hålla Brynäs kvar i Division 1 utan tillsammans med Reymersholm förpassades man till Division 2. ”Bagarn” svarar för två mål på dom fjorton matcher han spelar den säsongen. Totalt spelar han sex säsonger i Brynäs mellan åren 1942 och 1949.

Det skulle sedan dröja tio år innan Brynäs året kom att spela i Division 1, men då hade Henry ”Bagarn” Eriksson lagt skridskorna på hyllan och valt bageriyrket.
- Ja så var det. Visserligen så var Huge på och tjata om att jag skulle spela där, men det blev aldrig något av det.

Hur mycket har du följt Brynäs efter att du slutade spela?
- Jo, men nog har jag varit på en hel del matcher även om det var länge sedan nu. Fast jag följde även Godtemplarna med ”Stöveln” (Hans Öberg) i laget. Jag hade en sådan där skåpbil som vi levererade bröd med. Den tog vi ner till Stockholm ibland för att se på matcher.
- Självklart vet jag hur det går för Brynäs, men nu följer jag matcherna på TV i stället.

Var det aldrig aktuellt för dig att spela med Hans ”Stöveln” Öberg i Gävle GIK?
- Nej, jag slutade ju 1949 och då hade ännu inte Gävle Godtemplare blivit ett riktigt bra hockeylag.

Hur nära bekant var du med ”Stöveln” eftersom du reste ner till Stockholm för att följa hans ”Godis” när dom spelade?
- Inte mycket alls. Alla i Gävle visste ju självklart vem ”Stöveln” var och att han var en mycket fin spelare. Det var väl först när vi båda började gå på pensionärsdans som vi kom att språka en del.

Hur ser Henry Erikssons liv ut idag?
- Jag kan fortfarande köra bil så då måste man väl ändå säga att det är ganska bra ha ha…
- Jag har barn och barnbarn. Nyligen var jag i Örebro och såg ett av mina barnabarn i en fotbollsturnering. Sådant är kul att åka ut och titta på. Just nu är jag i Ransta hos min dotter och hon vill att jag stannar här över min nittioårsdag.

Du låter väldigt pigg, men i och för sig är väl inte nittio år någon ålder?
- Jag har väl lite problem med knäna, men annars mår jag bra.
- Under mina år inom idrotten skadade jag mig egentligen bara illa en gång. Det var det 29 september 1946 då jag bröt fotleden. Varför jag vet det datumet är för att jag och min fru gifte oss den 29 september 1945, alltså precis ett år innan jag blev skadad avslutar Henry ”Bagarn” Eriksson för Old School Brynäs.


Text: Ronnie Johansson
 


  




Sidan ändrad: 2012-02-06




Hosted by Interlan
Powered by EpiServer CMS
Sogeti
EPiTrace logger