There is a license error on this site:
LicenseException: License has expired.
The Web site remains functional, but this message will be displayed until the license error has been corrected.

To correct this error:If you do not have a license file, please request one from EPiServer License Center.
www.brynas.se Old School Brynäs: 7 - PublicTemplates



Old School Brynäs: Lars-Göran Nilsson

Under sina 15 säsonger i Brynäströjan var han med och vann 8 SM-Guld. Den målfarlige forwarden Lars-Göran Nilsson valde bort fotbollen för att spela ishockey i Brynäs och kom att kallas "Virvelvinden från Vuollerim".

När han kom till Brynäs 1964 så kallades han i omklädningsrummet för ”Malmkrossen från Kiruna”, men snabbt döptes han om till ”Virvelvinden från Vuollerim” eftersom hans skridskoåkning och låga spelstil gjorde honom till Allsvenskans snabbaste spelare.

Vi talar som ni redan har förstått om Lars-Göran Nilsson, den vindsnabbe och målfarliga forwarden som inte bara blev känd som en av Brynäs och Sveriges bästa hockeyspelare på 1960 och 70 talet. Han blev även mycket uppskattad hos de galanta tjejerna runt om i Gävle.

En historia kring Lars-Göran är då en söt tjej utgav sig för att vara chef på veckotidningen Året runt och ville göra en hemma hos intervju. Efter några märkliga frågor så undrar hon om det är okej om hon tar lite vin. Visst, Lars-Göran hade väl inget emot det. Men då frågan kom upp om det var okej att hon sov över hos honom så var det stopp.
Det visade sig att hon inte alls jobbade på Året Runt utan att det handlade om en vadslagning, vilket tjejen ifråga med andra ord inte vann.


Lars-Göran, Vuollerim SK, Öjebyn IF, IFK Kiruna, Brynäs IF och avslutningsvis Sandvikens IK, så såg din hockeybana ut. Om vi börjar med Vuollerim, vart hittar vi det på kartan?
- Det ligger i Norrbotten, fyra mil söder om Jokkmokk intill Luleälv. Med Norrbottenmått mätt inte så långt från Kiruna, bara 25 mil eller något liknande ha ha…
 - Ganska nära Djupbäck där "Jokkmokks-Jokke" kom ifrån faktiskt.

Du debuterade i Voullerims A-lag redan som 12-åring, men varför blev det spel i IFK Kiruna för dig?
- Det var väl så att jag gick i skolan i Piteå och jag provade med Piteå IF men de ville inte ha mig med. Det var något om att min spelstil inte passade in. Så jag kontaktade Öjebyns IF. De hade ett bra lag då och ungefär samtidigt fick jag chansen i länslaget.
- Jag hade släkt i Kiruna och när det blev aktuellt med spel i länslaget så hörde de av sig till mig från IFK. Då hörde även Piteå av sig igen, men där ville jag ju inte spela eftersom dom sagt nej till mig tidigare.

Efter att Lars-Göran Nilsson lämnat Öjebyns IF i Division 3 säsongen 1961/62 så väntade alltså spel i Division 2 hos IFK Kiruna under två säsonger. Den första säsongen svara Nilsson för nio mål men under den andra säsongen så får han sitt genombrott då han på arton matcher svarar för tjugo mål vilket han delade första platsen i skytteliga på tillsammans med Kenneth Mannberg från Skellefteå IF.
- Vi hade ett mycket bra lag i Kiruna med flera B-landslagsspelare, men den mest kända som jag spelade med då var nog Curt Lundmark som senare även blev förbundskapten för tre Kronor.

Du firade stora framgångar då, liksom senare i karriären, med din fantastiska skridskoåkning. Hur tränade du upp den?
- Vi hade en sjö hemma i Vuollerim som jag åkte runt runt på dygnet runt, haha…
- Skämt åsido så borde dagens hockeyspelare träna mer på sjöisar eller bandyplaner där det är lättare att utveckla sin skridskoåkning bättre. Jag upplever det som om de flesta hockeykillar och tjejer idag bara tränar under sin träningstid i ishallen. Ska man försöka bli en riktigt bra hockeyspelare ska man nog försöka jobba hårdare med egen träning på till exempel sjöisar på fritiden.

När fick du din första kontakt med Brynäs?
- Det var när Brynäs var uppe i Kiruna för att spela en tackmatch för att de fått Tord (Lundström) till laget. Tord kom från Kiruna AIF men de passade på att möta oss i IFK också. Jag tror vi vann med 8-3 och vår femma svarade väl för fem mål.
- Efter matchen kom jag av en händelse att hamna på samma tåg som Brynäs när jag skulle ner till Boden där jag gjorde värnplikten och dom skulle hem till Gävle. Thure Wickberg, som var Brynäs starke man då, hade en kompis från Harads, en grannby till Vuollerim, som efter det höll kontakten mellan mig och Brynäs. Det var han som ordnade så att jag hamnade där. Anders Engström heter han som jag har och tacka för mycket.


Det var inte bara hockey som gällde för dig då?
- Nej, jag spelade en del fotboll också och innan jag tackade ja till Brynäs så tackade jag nej till att flytta till IFK Norrköping för att spela fotboll.

Du kom till Brynäs 1964, hur var klubbens rykte då? Det har sagts att det kunde vara tuff mentalitet i omklädningsrummet.
- Det var tufft att komma in i Brynäs som nykomling. Men jag hade fördelen av att ha spelat i IFK Kiruna där det liksom i Brynäs byggde på att vi var ett kamratgäng.
- Fast med tiden tog man för sig mer och mer. Och jag tror det var en oerhört nyttig skola för mig. Attityden var så annorlunda. "Tigern" (Lennart Johansson) kunde säga vid snacket innan matcherna att jag inte skulle markera Nisse Nilsson eller Sven Tumba utan de skulle markera mig. Man vände på tankesättet.

"Tigern"? Var inte Tommy Sandlin tränare under större delen av tiden i klubben?
- Jo men det var "Tigern" som bestämde. Tommy var mer som en assistent till oss spelare.

Upplevde du atmosfären som allt för tuff i omklädningsrummet? Det sägs att flera stora talanger aldrig kom in i laget.
- Nej inte alls! Nästan alla spelare som Thure Wickberg, Breit Hellman med flera tog till Brynäs hade en så enorm "vinnarskalle". Det blev heta diskussioner ibland, men alla var goda vänner. Fast visst passade inte alla in så var det nog. Det tror jag å andra sidan att det att det är i alla klubbar.

Av alla åtta SM-gulden du vann med Brynäs går det att säga att något var roligare än något annat?
- Egentligen inte. Men det första var lite speciellt. Första året i Brynäs, 1965, så vann Frölunda. Men redan andra året vann vi i Brynäs.

Guldresan 1966 var en resa som många minns som revanschen för att man tappat guldet till Västra Frölunda 1965.

Säsongen 1965/66 avgjordes SM-slutspelet i kvartsfinaler, semifinaler och final. Brynäs hade vunnit sin grupp i grundserien hela nio poäng före tvåan Västra Frölunda och dessutom gjort 99 mål mer än Malmö FF som kom sist i tabellen. I Kvartsfinalen, som spelades i bästa av tre matcher, vann Brynäs över Wifsta/Östrand (idag Timrå) med 11-0 och 7-2. I semifinalen väntade Leksand som besegrades med 8-3 och 3-1.

Finalen kom att spelas mellan Brynäs och Västra Frölunda. Den första finalen vann Brynäs på hemmaplan med 4-1. Returen nere i Göteborg lyckades Frölunda vinna trots Brynäsledning med 5-4 inför sista perioden. Två snabba mål av Frölundas Kjell-Ronnie ”Mackan” Pettersson bakom Hasse Dahllöf vände matchen till hemmavinst.

Den avgörande finalen spelades på Johanneshovs Isstadion i Stockholm. Nästan 13 000, mestadels gävlebor, hade kommit för att se matchen. Fast mycket till match blev det aldrig. Visserligen ledde bara Brynäs med 1-0 efter första perioden, ”Virus” Lindberg var för övrigt målskytt, men då ”Hesa Fredrik” ljöd så hade Brynäs vunnit med 7-1 efter att ”Virus” gjort ytterligare ett mål, Tord Lundström två och Lasse Bylund, Håkan Wickberg och Lars-Åke Sivertsson ett var. Lars-Göran Nilsson svarade för två assists i matchen.

 
Det har passerat förbi många spelare i Brynäs under de 14 säsonger du var aktiv i klubben som spelare. Vilken av alla dessa tror du har betytt mest för klubben?
- Det är "Tigern". När han kom till Brynäs från Wifsta/Östrands IF så förändrades mycket i klubben. Han var inte bara en stor spelare utan även en mycket bra tränare och taktiker.

Har du haft kontakt med killarna från åren i Brynäs efter att du slutade spela?
- O ja! "Tigern" och jag träffades ofta och stack ut och jogga. När jag är på Gavlerinken (Läkerol Arena) så träffar man på dem som är och tittar. Det brukar vara Tord, "Heden" (Lars Hedenström), Wille (Löfqvist), (Hasse) Dahllöf, Inge Hammarström och "Lycken" (Jan-Erik Lyck). Jag har säkert glömt någon nu.

Du avslutade din aktiva bana med spel i division 3 med Sandviken. Vad hade du för koppling dit?
- Jag var där en säsong som "Wicke" (Håkan Wickberg) tränade Sandviken. Vi vann serien och i mål hade vi en liten kille som kan ha varit 15 år då och hette Micke Sundlöv.

Canada Cup-76, elaka tungor säger att ni gamla Brynässpelare förstörde mycket av framgången för förbundskaptenen och tillika kompisen Hans "Virus" Lindberg. Stämmer ryktet?
- Nej den beskrivningen känner jag inte igen. Däremot killar som spelade i NHL som exempelvis Juha Widing ville bestämma för mycket.
- Det kunde inte ha varit så lätt för "Virus" som bara var 33 år då att få ordning på alla stjärnor. "Virus" var en bra förbundskapten.

Tre Kronor slutar fyra i turneringen. Lars-Göran Nilsson satt på läktaren under den inledande matchen mot USA, men spelade dom fyra sista matcherna. Med från Brynäs var för övrigt även Lars-Erik Ericsson (Idag Ridderström), Wille Löfqvist, Stig Salming, Jan-Olov ”Jos” Svensson och Tord Lundström. Dessutom så var de båda utflugna ur boet pojkarna Börje Salming och Inge Hammarström med.

VM-debuten med vit hjälm, kort klubba och nummer femton på ryggen gjorde Lars-Göran Nilsson i Ljubljana 1966. Redan under sin första turnering blev nan Sveriges bästa målskytt med fyra mål, lika många som Uffe Sterner. Sverige slutade fyra.

Redan året därpå så får han sin första VM-medalj då Tre Kronor vinner silver i Wien. Totalt vinner han tre VM-silver, tre VM-brons, spelar i två OS och gör totalt 177 A-landskamper.

Under de år du spelade i Tre Kronor vilken var den bästa förbundskaptenen i dina ögon?
- Alla var bra och betydelsefulla för svensk ishockey. Arne Strömberg satt längst och betydde kanske mest.
- Fast en kille som Billy Harris kom in i svensk hockey med en ny mentalitet där vi skulle vinna varje match till vilket pris som helst. Om inte annat så märktes det vid OS 1972 då han var så besviken att vi inte hade chans att vinna guld så att han mer eller mindre struntade i bronsmatchen mot Finland.

Ni hade fantastiska duster eller derbyn mot Leksands IF under din tid i Brynäs. Sen skulle ni spela ihop med dessa masar i Tre Kronor. Hur fungerade det?
- Bra! Det var aldrig några problem. Matcherna mot just Leksand var både tuffa och fantastiskt kul att spela. När vi sen träffades på landslagslägren så var vi goda vänner. Det var fina killar allihop.

Din vän från Kiruna, Tord Lundström, fick sparken som tränare från Brynäs för ett antal år sedan. Det här blev väldigt uppmärksammat eftersom det skedde när det endast återstod fem omgångar av serien. Tommy sandlin blev så förbannad så han klippte sönder sitt livstidsmedlemskort i klubben. 
- Det var klumpigt av föreningen. Inte kanske så mycket att han fick sluta utan när han fick gå. Det var, som du säger, fem omgångar kvar av Elitserien då. Jag tror det blev ett himla liv helt i onödan för att man agerade som man gjorde då. Samtidigt så är Brynäs en klubb som engagerar vilket inte minst märktes på hur stor det blev i rix- tidningarna.

Kommer vi någonsin få uppleva en era i svensk hockey som ni hade med Brynäs på 60- och 70-talet?
- Det blir nog svårt. Visserligen hade Färjestad många fina år i följd men så fort ett lag vinner SM idag så sticker nästan alla talanger till NHL och ersätts mestadels av utländska spelare och kontinuiteten försvinner.

Avslutningsvis Lars-Göran Nilsson, alla nämner restaurang Pigalle med aktning när man talar om Brynäs IF. Vad har den restaurangen betytt för Brynäs?
- Haha, massor! Här samlades vi ungkarlar i Brynäs och fick bra mat och tjatade hockey. Jag tror jag har nästan ätit alla mina luncher där sen jag flyttade till Gävle. Ägarinnan Nina Gustafsson var en stor beundrare av Brynäs och blev en

Text: Ronnie Johansson




Sidan ändrad: 2012-06-27




Hosted by Interlan
Powered by EpiServer CMS
Sogeti
EPiTrace logger