There is a license error on this site:
LicenseException: License has expired.
The Web site remains functional, but this message will be displayed until the license error has been corrected.

To correct this error:If you do not have a license file, please request one from EPiServer License Center.
www.brynas.se Old School Brynäs: 6 - PublicTemplates



Old School Brynäs: Tord Lundström

Kirunagrabben vägrade skriva kontrakt men kom till Gävle i augusti 1963 som han lovat. Med en framgångsrik karriär i både Brynäströjan och Tre Kronor hänger hans tröja idag i Läkerol Arenas tak tillsammans med många av hans lagkamrater.

I dagens Old School Brynäs ska ni få träffa en av medlemmarna i den så kallade 200-klubben inom svensk ishockey. 200-klubben innebär att man spelat minst 200 A-landskamper. Tord Lundström som spelat just 200 landskamper hade sin storhetstid i slutet av 1960-talet fram till slutet av 1970-talet.

Totalt kom Lundström att spela hem inte mindre än nio SM-guld med Brynäs IF, vilket är mest i Sverige. Han var även andre svensk i NHL-klubben Detroit Red Wings, där han spelade en säsong, 1973-74 innan en skada förpassade honom till organisationens europalag, London Lions. Där blev han förövrigt lagkamrat med sina landslagskompisar Ulf Sterner och Leif ”Honken” Holmqvist.

Lundström tränade även Brynäs under två sejourer varpå den andra slutade på ett mycket tråkigt sätt då klubben sparkade honom när det bara återstod fem omgångar av Elitserien.

 

Men vi börjar från början. Tord, kommer, liksom så många andra hockeystjärnor, från Kiruna. Kan du ge en rimlig förklaring till det enorma hockeyintresset som måste finnas däruppe?
- En rimlig förklaring vet jag inte om jag kan ge dig och det är väl många som har sökt orsaken genom åren utan att ha kommit fram till något bra svar. En orsak är väl helt enkelt den att det inte fanns speciellt mycket att göra för oss ungdomar i Kiruna förutom att idrotta.
- Ska man gå ännu längre tillbaka i tiden så var inte ishockeyn i Norrbotten riktigt välkommen in i övriga hockeysverige på grund av att det var för långa resor helt enkelt. Det var först i början på 1950 talet som Norrbottenslagen kom med på allvar.

I generationen innan Tord Lundström som är uppväxta i Kiruna så var den dubble världsmästaren Eilert ”Garvis” Määttä det riktigt stora namnet.
- Intresset väcktes väl på allvar efter VM 1957 då ”Garvis” Määttä blev stor hjälte då Sverige vann VM-guld i Moskva. Han gjorde det klassiska 4-4 målet mot Sovjet i Moskva. Jag kommer så väl ihåg hur vi hörde på referaten på radion hemma i Kiruna och då förstod jag att man kunde lyckas som hockeyspelare fast man kom från Kiruna.
- Fast jag spelade inte bara hockey som barn. Det var en hel del fotboll den tiden det inte var snö på planerna där uppe. Dessutom så provade jag på brottning som alltid varit en stor sport i Kiruna.

Du spelade för Kiruna AIF, hur var stämningen när det var dags för klassiska derbyn mot IFK Kiruna?
- Den här konkurrens situationen mellan klubbarna var nog ytterligare en anledning till att det utvecklades så många bra hockeyspelare i Kiruna. Det är en väldigt idrottskunnig publik i Kiruna och det var alltid ”lapp på luckan” när det var derby. Men det var aldrig någon ”Stockholmsstämning” med bråk och så vidare kring matcherna.

Var det så att AIF var arbetarklubben med röd fana i klubbmärket och IFK var dom lite finare kvarterens lag?
- På den tiden var det arbetarna mot tjänstemännen vilket inte var alldeles ovanligt i brukssamhällen som Kiruna. Bland annat så har Sandviken ungefär samma historia har jag lärt mig sedan jag flyttat hit till Gävle.

Som artonåring gör Tord Lundström sin sista säsong för Kiruna AIF, för övrigt samma år som Stig Salming tar klivet upp i klubbens A-lag. Målvakt var för övrigt Freddy Lindfors som senare blev mest känd för att ha varit med och förvandlat Luleå Hockey till det storlag man är idag.
Lundström slutade tvåa i Division 2 Norra A skytteliga med 32 mål på 20 matcher, ett mindre än Kalle Sundberg från rivalen IFK Kiruna.

När blev det aktuellt för dig att flytta ner till Brynäs?
- Jag kom till Brynäs 1963 och först var det Brynäsledaren Breit Hellman som skötte övergången men det var flera andra inblandade. Jag hade spelat några år i norrtvåan då Brynäs hörde av sig. Jag har för mig att alla tre Gävleklubbarna (Brynäs, Gävle GIK och Strömsbro) jagade mig. Brynäs var den minsta av klubbarna här i Gävle då och lite av lillebror. Även Södertälje och Skellefteå hörde av sig.

Stämmer historien där det sägs att du inte skrev på något kontrakt då Breit Hellman besökte dig uppe vid Riksgränsen för att du hade gett ett löfte om att spela för Brynäs och det fick räcka?
- Jo, nog stämmer det. Breit frågade om jag ville spela i Brynäs och det ville jag ju. Då var det inte mycket mer att tala om, tyckte jag i alla fall.

När Breit Hellman återvände hem till Gävle efter besöket vid Riksgränsen så frågade Brynäs starke man, Thure Wickberg, om den där Tord Lundström skrev på för Brynäs. Hellman svarade att Lundström själv inte tyckte det behövdes utan att han skulle komma med tåget en dag i augusti. Wickberg blev i sin tur väldigt skeptisk eftersom det var många klubbar som jagade den unga norrbottningen.

Men när tåget rullade in på station i Gävle och Tord Lundström som sista passagerare kliver av tåget så kunde både Hellaman och Wickberg andas ut. Den i pressen så omtalade spelaren från Kiruna var nu Brynässpelare.

Hur var den så kallade Brynäsandan när du kom ner till Gävle, 1963?
- Den fanns redan då. Brynäs hade fått fram fem sex egna talanger som klubben byggde laget kring. Sedan kompletterades det med killar som ”Tigern” Johansson och några till.
- Brynäsandan var väl egentligen att vi var väldigt raka mot varandra inom laget, vi var aldrig rädda för att kritisera och tala om då vi tyckte att någon i laget gjorde fel. Men då vi spelade match höll vi ihop, då var det verkligen vi mot övriga Sverige.

Jag har läst om att du upplevde att många pratade utan att säga något?
- Ha ha! Det var nog så att jag var en blyg norrlänning som kanske inte sa så mycket vilket Gävleborna gjorde i stället, men inget ont om folket här i Gävle för det, utan tvärtom.

Vilka fick du runt dig i samma kedja i inledningen?
- Första året så var det Håkan Wickberg och ”Lill-Strimma” Svedberg. Nästan hela laget som var i Brynäs vid den här tiden fick förr eller senare chansen i olika landslag. ”Tigern” johansson, Hasse Dahllöf, Lars-Åke Sivertsson, ”Virus” Lindberg och så vidare.

Vilka var annars dom du spelade ihop med mest under tiden i Brynäs?
- När Herbert Pettersson och Bosse Hessel  gjorde ”Lill-Strimma” till back så kom Kjell ”Pipis” Larsson in på hans plats. Men ”Pipis” flyttade senare ner till Rögle och då tog ”Prosten” Karlsson och senare Inge Hammarström den platsen.

Debuten i Allsvenskan, som högsta serien hette vid den här tiden, var mot Västerås inför drygt tre och ett halvt tusen åskådare i Gävle. Hemmalaget vann med 14-5 efter bland annat fyra mål av ”Tigern” Johansson. Lundström svarade för ett av målen, det som kom att betyda 12-5. Det var med andra ord inte hans kanske viktigaste mål i klubben.

Tord Lundström gjorde runt 260 mål i Brynäströjan och vann nio SM-guld mellan åren 1964 och 1977 vilket är en helt fantastisk meritlista i sig. Där till ska ni även lägga skytteliga vinster och rad VM-medaljer.

Tord, av alla SM-gulden, går det att peka på vilket som var roligast eller kanske svårast att vinna?
- Den största överraskningen var nog det första guldet, 1964. Det var nästintill ett under att vi kunde vinna för Djurgården med Sven Tumba, ”Lill-Stöveln” Öberg, Rolle Stoltz, Lasse Björn, Ove Malmberg med flera, dominerade svensk hockey så kraftigt vid den här tiden att slå dom var ouppnåeligt. Det trodde man i alla fall, men vi grejade det.
- Fast alla guld är väldigt roliga att fått vara med och varje vinst har sin egen historia. Men, som jag sa, det första guldet är alltid lite speciellt.

Redan efter första säsongen så var du aktuell för spel i NHL för Montreal Canadiens. Varför blev aldrig den resan av?
- Vi hade varit över med unga Tre Kronor och spelat i Montreal och Toronto. Då uppstod nog ryktet om att jag var aktuell för Montreal, men jag fick aldrig något konkret anbud därifrån. Jag vet inte om det låg någon sanning i det där ryktet. Jag hade nog heller inte varit mogen att ta det steget redan då.

 

Fanns det flera bud innan du stack över 1973 till Detroit Red Wings?
- WHA ligan höll på att starta upp då och det lag som idag heter New Jersey Devils frågade om jag ville spela för dom. Då hade jag ingen aning om vilka Devils var men det vet jag idag.

Hur trivdes du i Detroit Red Wings?
- Jag vill inte urskulda mig, men jag kom till ett lag i kris. Många av dom äldre killarna höll på att sluta och Detroit skulle bygga ett nytt lag så det blev mest förluster vilket inte var så kul, men jag trivdes bra med laget.
- Detroit gick inte till slutspel den säsongen, fast å andra sidan så var jag i Europa och spelade då slutspelet började där borta.

Även Thommie Bergman från Munkfors fanns väl där?
- Det är riktigt och det var en trygghet att veta att man hade ytterligare en svensk på plats. Men jag måste säga att jag blev mycket väl bemött och det var inga som försökte märka mig eller något liknande. Annars var amerikanarna lite sura för att vi tog deras jobb och så vidare.

Det Detroit Tord Lundström kom till var inte bara känt för biltillverkning och ishockey utan det var en av det mest kriminella städerna i hela USA. Det finns historier om hur materialförvaltaren i Red Wings blivit rånad över tio gånger under en och samma säsong då han på natten lämnat Joe Louis Arena för att åka hem till familjen.
- Det var en väldig skillnad från ”lapphelvetet” där jag kom ifrån, haha…
- Brottsligheten var väldigt hög där då. Första gången jag tog bilen till gamla hockeyhallen i Detroit blev jag stoppad innanför grindarna och bötfälld för att jag inte hade haft bildörrarna låsta vid rödljusen.

Var det inte så att ni såg på TV en dag att ett barnamord hade skett bara 200 meter från ert hem?
- Jo det stämmer, vi hörde några helikoptrar som flög ovanför vårt hus och när vi satte på tv:n så var det ett program där man visade direktsändningar från olika brott. Då visade sig att två barn mördats alldeles bredvid oss. Det var en hemsk upplevelse, och jag hoppas aldrig den journalistiken kommer till Sverige.

Du hamnade i något som hette London Lions så småningom tillsammans med ”Honken” Holmqvist och Ulf Sterner efter att du skadat dig i en axel. Ni var stationerade i England men det fanns väl inga britter med i laget?
- Nej, det var svenskar, kanadensare, tjecker och några finnar. Det var ett ganska bra lag som nog tillhörde Europatoppen. Vi spelade mot Dynamo Moskva, tjeckernas landslag, Finland och så vidare, och vann en hel del matcher även om det var lite av uppvisningskaraktär. Dom vi hade svårast mot var faktiskt dom svenska lagen.

 
 
Var det aktuellt att återvända till Detroit Red Wings efter säsongen?
- Ja, mitt kontrakt var på ytterligare två år, men jag tog kontakt med Detroit och ville bryta kontraktet vilket gick bra. Jag kände att det dög gott med att spela på hemmaplan i stället.

Du spelade 200 A-landskamper med Tre Kronor. Vilken är den mest minnesvärda?
- Det minnet som bitit sig fast starkast är när vi råkade få VM till Stockholm två år i rad, 1969 och 1970. Det var väldigt nära att vi vann guld då och ena året slog vi ryssarna med 4-2 men som vanlig så var det väl någon match mot Finland som gjorde att vi inte vann guld ha ha…
- Sovjet hade invaderat Tjeckoslovakien 1968 och det var väldigt intressant att se hatet som fanns mellan dom två lagen. Dom tittade inte ens åt varandra mellan matcherna.

Efter att du återvänt till Brynäs från Detroit så spelade du VM i Düsseldorf 1975. Du fullkomligt öste in mål. Var det här din bästa VM-turnering?
- Man är aldrig bättre än vad laget är och vi gjorde ingen bra turnering som lag sett. Visserligen hade jag en sådann turnering där allt gick in, men det fanns mycket andra brister i mitt spel så jag tror nog inte det var min bästa turnering.

Vad minns du annars bäst från själva landslagsdebuten 1963 mot Norge?
- Det fanns något som hette Pressens lag och varje säsong inleddes med att dom mötte Tre Kronor. Jag var med i Pressens lag 1963 och hade då fått en försmak av vad som gällde för att spela i Tre Kronor.

Pressens lag vann överraskande matchen med 7-4 på Johanneshovs Isstadion i Stockholm. Tord Lundström, som ännu inte hade debuterat för Brynäs i Allsvenskan, spelade i en kedja med Håkan Wickberg och Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg och svarade för ett av målen.
- När jag fick chansen mot Norge senare det året så uppfattade jag nog bara det som ett naturligt steg i utvecklingen. Det hör också till saken att större delen av landslaget bestod då av Brynäsare (Lennart ”Tigern” Johansson, Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg, Håkan Wickberg och Lars-Åke Sivertsson).
- Vi vann den matchen, som spelades i Sarpsborg om jag inte minns fel, med 7-1 men dagen efter förlorade vi i Oslo med 4-0

VM debuten? Jo, den fick Tord Lundström göra 1965 i Tammerfors.
- Jag fick hoppa in och spela med nisse Nilsson och ”Sura-Pelle” Pettersson eftersom Lasse Lundvall var skadad. Det fungerade väl bra och jag gjorde några mål.

Du tränade Brynäs, SG Hockey och Mörrum efter din tid som spelare. Vilken utmaning var det som lockade dig till att bli tränare?
- Ingen alls utan det var min dumsnällhet över att ha svårt säga nej. Dom frågade och jag sa ja, något jag senare skulle ångra för jag var ingen vidare bra tränare.

Vad har annars Brynäs betytt för Tord Lundström?
- Oerhört mycket. Utan tryggheten jag kom till och fostrades av skulle jag aldrig ha kommit så långt inom ishockeyn som jag gjorde. Så jag är skyldig Brynäs ett stort tack.

Din tröja är hissad i taket på Läkerol Arena.
- Det var ett känsloladdat ögonblick att vara den första ur vår generation som hyllades på det viset. Nu när även ”Tigern” och Håkan Wickbergs tröjor hänger bredvid så känner man ännu mera stolthet att få vara en uppmärksammad del av vår generation framgångsrika spelare.

Hur ser ditt liv ut idag?
- Jag ser givetvis på dom flesta av Brynäs matcher men man får andra intressen med ålderns rätt. Numera kan jag uppskatta att ligga på alla fyra hemma vid kåken och rensa rabatterna ha ha…
- I övrigt så sliter jag på med mitt jobb på Gavlefastigheterna här hemma i Gävle.

Text: Ronnie Johansson


 


 




Sidan ändrad: 2012-06-20




Hosted by Interlan
Powered by EpiServer CMS
Sogeti
EPiTrace logger