There is a license error on this site:
LicenseException: License has expired.
The Web site remains functional, but this message will be displayed until the license error has been corrected.

To correct this error:If you do not have a license file, please request one from EPiServer License Center.
www.brynas.se Old School Hockey: 13 - PublicTemplates



Old School Hockey: Stig Östling

Han har under karriären varit med om både OS, VM och hela fem SM-guld tillsammans med Brynäs IF. Nu möter vi Stig Östling, Ockelbosonen som tog omvägen via Mora till Brynäs A-lag där han bland annat utsågs till Sveriges bästa spelare och fick guldpucken.

Inför dagens intervju talade jag med en vän. Jag sa att den skulle handla om en kille från Ockelbo. Då sa han – jaha, om Stig Östling förstår jag. Det finns väl ingen annan kändare person därifrån. Jo, visst han Daniel som är pappa till prinsessans barn med det fina namnet (Estelle) är ju klart därifrån också.

Visst handlar det om Stig Östling, även om Prins Daniel ofta syns på det riktiga Hovet i Stockholm titt som tätt. Det vill säga Johanneshovs Isstadion.

Stig Östling är Brynäsaren som inte tog den enklaste vägen in i klubben. Ockelbo ligger tre mil norr om Sandviken och för en hockeytalang som Östling var borde Brynäs eller någon av dom andra Gävleklubbarna vara ett naturligt steg att ta.
- Jag var med i juniorlandslaget redan när jag spelade i Ockelbo och på den vägen kom jag i kontakt med gamla förbundskaptenen Arne Strömbergs bror, Henry Strömberg. Han var då ordförande i Mora IK och på den vägen hamnade jag där under fyra väldigt fina år.

Varför valde du bort Brynäs i första läget?
- Min tanke var att Brynäs hade för bra backar redan. Där skulle inte jag ha en chans utan i stället för Allsvenskan skulle jag få spela i Brynäs juniorlag, vilket jag inte ville.
- Mora var då ett lag som åkte upp och ner mellan Division 2 och Allsvenskan och redan från början blev jag lovad en ordinarie plats där.

Fick du även anbud från Strömsbro IF eller Gävle GIK
- Nej, utan det var bara Brynäs som hörde av sig.

Hur var Ockelbo som hockeyort när du var barn?
- Hur bra som helst. Hockeyn var den största sporten vintertid där och idrottsplatsen var som en ungdomsgård för oss ungdomar. Alla var där på kvällarna och helgerna.
- Jag kom med ganska tidigt i Ockelbos A-lag. Jag tror vi spelade i Division 3, som det hette på den tiden. Det motsvarar väl det som heter Division 1 idag. Sista året jag spelade i klubben vann vi Division 3, men efter det gick jag till Mora som just gått upp i Allsvenskan.

I det vinnande laget i Ockelbo fanns även Rolf Östling.
- Det är min storebror. Han kunde ha gått längre än jag som hockeyspelare bara han hade tagit det lite seriösare. Han tog inte hockey på direkt allvar utan mer som en fritidssysselsättning.

Hade du nytta av din bror Rolf i din utveckling som hockeyspelare?
- Nytta… Nja, jag vet inte vad jag ska svara på det. En storebror som spelar ishockey betyder givetvis en del om du själv vill börja med hockey. Men jag tror alla vi som spelade hockey i Ockelbo sporrade varandra till att bli bättre.

Stig Östling och Ockelbo IF vann alltså division 3 säsongen 1965/66. Juniorlandslagsmannen, Östling, var lagets stora stjärna och det var nu som dragkampen på allvar började mellan Mora och Brynäs om vem som skulle få den stora talangen i sitt lag.

Mora vann som bekant den första dragkampen och hos klubben från Ovansiljan hamnade Stig Östling i bästa tänkbara sällskap på backplatsen.
- Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg spelade i Mora och jag kan inte säga annat än att det var en stor upplevelse att spela med honom. Visserligen var han en av världens bästa backar, men trots det var han helt naturlig och dessutom väldigt duktig på att ta hand om alla i laget. En förebild som hockeyspelare i alla fall.
- Jag spelade med ”Strimma” direkt från början i Mora och visst kom han att betyda mycket för mig.

Andra backparet var för övrigt Per-Arne ”Hybbe” Hübinette och Kjell ”Rövarn” Eklind.


Vad kom utmärkelsen Sveriges bästa junior säsongen 1967/68 att betyda för dig?
- Det var väldigt stort och något som jag blev väldigt glad över att få. På den här tiden uppmärksammades det här priset ganska mycket. Det är lite skillnad mot idag då det är väldigt många utmärkelser som delas utefter varje säsong. 

När hörde Brynäs av sig för att värva dig från Mora?
- 1970. Det var efter min fjärde säsong med Mora. Då kände jag mig mogen att ta det här steget som jag inte tog 1966.
- Det var Breit Hellman, som var ansvarig för värvningarna i Brynäs då, som kontaktade mig och sa att Brynäs ville värva mig dit. Mora ville ha kvar mig och det var väldigt nära att jag blev ettårsfall. Allt blev klart sista natten för övergångar. Jag minns ganska väl när Thure Wickberg ringde sent på kvällen och sa att allt var klart nu - jag var Brynäs spelare.

Hur upplevde du den så kallade Brynäsandan som var så omtalad?
- Visst var det en hård jargong mellan oss, men jag såg det mest som att ge och ta. Jag vet inte om jag direkt upplevde det som något märkligt. Som spelare växte du ganska snabbt i det där och att vi hade högt till tak i våra diskussioner i omklädningsrummet var mer naturligt. Vi drev på varandra eftersom vi hela tiden ville bli bättre.

Är det rent av så att folk utanför omklädningsrummet gjorde en större sak av det än vad det egentligen var?
- Visst var det så. För oss spelare var de, som jag sa, naturligt.

Seriedebuten i Brynäströjan var hemma på Gavlerinken inför 5541 åskådare. Sportklubben från Södertälje var på besök och vann med 6-5. Landslagsmannen Thommie Bergman avgjorde med sitt 6-5 mål fem minuter före slutet. Stig Östling utmärkte sig genom att besöka utvisningsbåset två gånger.
- (Skratt) Var det så? Jasså, nej den matchen minns jag inte alls. Med tanke på att vi förlorade är det väl lika bra det.

Vem spelade du som i backpar med första tiden i Brynäs?
- Lasse Bylund. ”Bylles” backkompis sedan många år tillbaka, Lasse Hedenström, hade bestämt sig för att sluta inför den säsongen och att jag då i stället skulle ta hans plats.
- På den tiden höll man oftast ihop hela femman och i min och ”Bylles” femma hade vi framför oss Tord Lundström, Håkan Wickberg och Stefan ”Lill-Prosten” Karlsson. En femma som alla förstår var fantastisk att få börja spela med.

Stig Östling vinner SM-guld med Brynäs 1971, 1972, 1976, 1977 och 1980. Trots att han inledde med spel hos Mora under fyra säsonger hann Östling med att spela i Brynäs under inte mindre än fjorton år mellan 1970 och 1984.
- Det är en lång tid skrattar Östling och fortsätter:
- Att rangordna gulden är omöjligt. Alla gulden har sin historia och sin tjusning. Sedan är givetvis första guldet speciellt.
- Det mest överraskande guldet vann vi nog 1980. ”Tigern” Johansson hade tagit över som tränare och det var knappt att vi tog oss till slutspel. Det var först i sista omgången då vi slog HV 71 nere i Jönköping som det blev klart. Vi var långt ifrån favoriter inför säsongen och när vi kom till slutspel var det heller ingen som trodde på oss.
- Vi vann över Leksand ganska enkelt i semifinalen och sedan över Västra Frölunda i finalen.

Du har spelat under ett koppel av fina ledare genom åren, men vem har betytt mest för dig?
- Oj, vilken svår fråga. Jag kommer ihåg alla som väldigt stora och duktiga ledare som verkligen gjorde allt för Brynäs.
- Ska jag plocka fram en tränare får det bli Tommy Sandlin. Han var otroligt duktig på att driva på laget under träningarna och han var en väldigt viktig orsak till att Brynäs var så pass bra under 1970-talet. Däremot måste jag säga att Tommy var lite sämre på att coacha laget.

Hur reagerade du då Expressen ringde dig 1975 och meddelade att du hade fått Guldpucken som ett bevis på att du var Sveriges bästa hockeyspelare?
- Det var ju fantastiskt kul och något väldigt fint. Jag blev ganska överraskad eftersom det fanns så otroligt många bra spelare i Sverige. Priset har jag fortfarande står framme här på bokhyllan så jag kan se det varje dag ha ha…

Den 15 december 1970 i Tammerfors debuterar Stig Östling i Tre Kronor. För motståndet står Finland. Sverige vinner med 8-4. Stefan ”Lill-Prosten” Karlsson och Björn Palmqvist svarade för två mål var, Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson, Inge Hammarström, Hans ”Virus” Lindberg och Lars-Göran Nilsson gjorde dom övriga fyra målen. Esa Isaksson gjorde två mål för Finland medan Seppo Repo och Erkki Mononen gjorde ett var.
- Jag hade spelat i juniorlandslaget tidigare och även i Vikingarna (B-landslaget). Det året gick överhuvudtaget bra och Arne Strömberg gav mig chansen.
- Jag spelade tillsammans med Thommy Abrahamsson i debuten, men att säga om han var bättre att spela med en någon annan kan jag inte. Alla i Tre Kronor har varit fantastiskt skickliga spelare och att peka på någon som den bästa går helt enkelt inte.

Hur var Arne Strömberg som förbundskapten?
- Jag spelade för lite i Tre Kronor när han var förbundskapten för att ge ett bra svar på det.

En som hade väldigt höga tankar om Stig Östling var kanadensaren Billy Harris som tog över som förbundskapten 1971 efter Arne Strömberg.
- Det var en kille som gav mig mycket förtroende och som jag tyckte var väldigt bra. Harris var mer kanadensisk i sitt coachande och var inte bunden vid femmor som vi var vana med hemifrån Sverige.
- Harris var mer  för att dom som såg bäst ut för dagen fick gå in och köra vilket jag tyckte var ett bra sätt att coacha laget på.

Hur reagerade ni vid OS i Sapporo 1972 då det var nära att Billy Harris uteblev från bronsmatchen?
- Det var guld som gällde för Harris, inget annat räknades. Vi tyckte att vi hade en god chans att vinna turneringen, men sedan förlorade vi mot Tjeckoslovakien med 2-1 och hade då ingen chans längre på guldet. Självklart var då Harris, precis som oss spelare, väldigt besvikna då.

Hur upplevde du att delta i ett OS?
- Det var en fantastisk upplevelse. Du möter så många olika idrottsmän och kvinnor i OS-byn som är där och tävlar i olika grenar. Många var riktiga storheter.
- Även om vi bodde på samma ställe allihop hann vi inte prata speciellt mycket med dom andra idrottarna. Alla har sitt att koncentrera sig på. Det blir mest att man hälsar på varandra då man möttes där inne i byn. Trots allt var OS något som är ett väldigt kul minne för mig.

Vid VM 1981 tar Bengt ”Fisken” Ohlson ut Stig Östling tillsammans med flera äldre spelare så som Dan Söderström och Dan Labraaten för att respresentera Tre Kronor. Det här kom att kanske bli Stig Östlings bästa men även sista VM-turnering. Sverige spelade hem silvermedaljerna efter vinst i avslutningsmatchen mot Kanada.
- Det var i alla fall en av mina bättre turneringar. Turneringen spelades i Göteborg och jag kom med dit först på sluttampen. Det var flera svenska spelare som fick lite av sitt genombrott under den här turneringen, bland andra Bengt-Åke Gustafsson och Mats Näslund. Tomas Jonsson var också med men blev skadad tidigt.

Varför valde ”Fisken” Ohlson att plocka med några äldre spelare just innan turneringen gick igång?
- Innan säsongen hade förbundet valt att ha ett gäng spelare som skulle hålla ihop och träna under hela säsong. Jag har för mig att det var ATG som låg bakom den satsningen. Där ingick inte jag, men formen svek väl hos en del av spelarna och då tyckte väl ”Fisken” att han skulle plocka med några spelare utifrån.

1-13 mot Sovjet!
- (Skratt) Då hade vi dessutom 0-0 efter första perioden. Pekka Lindmark inledde i målet, men när målen trillade in byttes man ut honom mot Reino Sundberg. Inte hjälpte det. Målen fortsatte att bara rasa in.
- Man ska komma ihåg att ryssarna var fantastiskt bra och höll en väldigt hög klass, så egentligen var det inte så märkvärdigt att vi förlorade.

Stig Östling fick även uppleva det första Canada Cup som någonsin spelats.
- Det var 1976 och något helt nytt för oss. Vi hade en stor trupp med väldigt många bra spelare där flera spelade borta i NHL.

Bland annat Juha Widing?
- Ja, han spelade för Los Angeles Kings då. Juha var en rolig prick och en härlig kille att ha med i ett lag.
- Tyvärr föll allt i matchen mot Finland. Vinst där och vi hade antagligen varit i final. Nu blev det som det brukar. Det vill säga att Finland laddad på allt man hade för att slå Sverige och det lyckades man med.

Hur ser Stig Östlings liv ut idag?
- Jag har ett härligt liv med familj och hund. Jobbar jag fortfarande och överhuvudtaget har jag det bra.

Text: Ronnies Skrivsmedja

 

 




Sidan ändrad: 2013-02-27




Hosted by Interlan
Powered by EpiServer CMS
Sogeti
EPiTrace logger