Brynäs herrlag har en unik svit – inte sedan 1960 har de behövt lämna högsta serien.
Men damerna är inte mycket sämre, de har spelat på toppnivå ända sedan starten på 80-talet.
Då Brynäs började med damishockey 1981 var det utan tvivel ett rätt motigt projekt. Det handlade nog inte bara om dåliga träningsvillkor utan också om rent förakt. Inte skulle tjejer hålla på med en så tuff sport.
Dam- och tjejlagen togs inte på allvar av förbund och media heller.
I Gästriklands Ishockeyförbunds årsberättelser står inte en rad om kvinnlig ishockey förrän 1984, då man noterade att Brynäs och Heby ställde upp med varsitt flicklag på Hockeyns dag i Gavlerinken.
Sedan dröjde det till 1986-87, då det på några rader omnämns att Brynäs damlag även denna säsong spelat i division I, som var högsta serien, och kom trea efter Nacka och Farsta.
Dessutom att Marie Hedlund och Petra Wickström hade tagits ut till det svenska VM-laget. ”Även denna säsong” innebär alltså att klubben spelat i serien även 1985-86.
Det finns också en uppgift i årsberättelsen om att några andra klubbar startat träning för flickor men inte kommit igång med att bilda några lag.
Ytterligare noteringar från dessa pionjärsäsonger:
1988-89: Den första EM-turneringen för kvinnor arrangerades i Düsseldorf. Fyra Brynäsdamer – Petra Wickström, Maria Hedlund, Camilla Kempe och Karin Andersson – fick plats i den svenska truppen. Sverige tog silver.
Samma säsong spelades det första SM-slutspelet. Brynäs hade hemmaplan i Gavlerinken men slogs ut i semifinal av MoDo.
1989-90: Brynäs kom fyra i allsvenskan, som serien tydligen kallades då. Och Camilla Kempe kom med i VM-laget.
1993-94: Brynäs kom trea i SM.
Ja, så har det rullat på. Trots att fler och fler klubbar har fått igång damverksamhet har Brynäs behållit sin position bland de bästa i landet. Precis som herrlaget (sedan 1960) har de aldrig behövt lämna högsta serien, och under åren 2010, 2011, 2012 och 2013 nådde de SM-final varje säsong – utan att ta guldet.
Det var under den perioden som den högsta damserien sakta men säkert började ta mer professionella former med fler matcher, intensivare träning och fler utländska spelare i laget.
För Brynäs del inskränkte sig det internationella inslaget till ett par norska spelare fram till 2013 då fransyskan Betty Jouanny kom till klubben. Säsongen 2018-19 innehöll truppen nio internationella inslag. Sex kanadensiskor, en från Schweiz, en från Norge och en från Storbritannien.
Säsongen 2018-19 tog Brynäs ett stort omtag för hela föreningens damverksamhet och det var också den säsongen som Erika Grahm värvades från Modo Hockey. Hon fortsatte spela i ytterligare två säsonger och gjorde ett hårt jobb både på isen och utanför, sina sista säsonger i en kombinerad roll som damansvarig. Kort efter den aktiva karriären utsågs hon till sportchef som den första kvinnan i SHL:s historia.
Det är knappast någon tillfällighet att Brynäs nu gått till SM-final två år i följd och siktar på att i vår ta klubbens första SM-guld på damsidan.
Numera talas det mest kring SDHL-laget om världsstjärnor som Lara Stadler och Anna Meixner, men historiskt är det Gävletjejer som gjort de mest bestående intrycken:
Joa Elfsberg
Den mest omskrivna av alla kvinnliga Brynässpelare. 315 matcher blev det under de 18 säsonger hon spelade från 1993 till 2011. 255 mål också och 120 assists. Dessutom tog hon två olympiska medaljer och en i VM.
Nanna Jansson (bilden)
Gjorde 140 mål på 123 matcher under åtta säsonger (1997-2005). Sex säsonger i landslaget blev det också. Och i OS och VM var hon till och med framgångsrikare än Joa med två medaljer i vardera.
Karin Johansson
I tolv säsonger (2001-06, 2007-14) öste hon in mål för Brynäs. På 348 matcher gjorde hon 252 mål och passade till 186. Totalt 438 poäng – mer än manliga hjältar som Lill-Prosten Karlsson, Anders Huss och Virus Lindberg.
Ulf Kriström